Så fungerar Flexografi

Flexografi är en tryckmetod som vid en första anblick ser ut som offsettryck. Det finns dock betydande skillnader mellan de båda, och de används till olika saker. Flexografi fungerar så att en cylinder doppas i färg, och sedan färgar av sig på en gummicylinder. Denna gummicylinder fungerar sedan som en en stämpel, i och med att tryckmönstret finns ”inristat” på den. Precis som i offsettryck så matas det som ska tryckas in mellan ”tryckstämpelcylindern” och en cylinder som fungerar som motstånd. För att sedan färgen ska bli jämn, finns en skrapa som skrapar rent färgen från färgcylindern, innan den doppas.

Flexografi används främst för att trycka på sådant som inte är papper, till exempel cellofan, plast och wellpapp. Det gör att flexografi är vanligt inom till exempel livsmedelsindustrin, för tryck på etiketter, mjölkpaket och så vidare. Även för tryck av tapeter använder man sig vanligtvis av flexografi. Ursprungligen var flexografi långt mindre exakt än offsettryck. Tryckmetoden uppfanns på 1890-talet, och fick snabbt ett rätt dåligt rykte, då det bläck som användes lätt smetades ut. Det bläck som användes ansågs också vara en hälsofara, vilket gjorde att tryckmetoden inte kunde användas till det som var dess styrka, matvaruprodukter Men förbättrad teknik har avsevärt förbättrat hur detaljerat tryckmönstret kan vara, och man började också använda sig av mindre hälsofarligt bläck.

Även om flexografi har ett stort användningsområde, så står det ändå lite i skuggan av offsettryck. Men då ingen annan tryckmetod riktigt kan ersätta flexografi, så kommer den antagligen att fortsätta att existera länge än.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *